Flottningsepoken

För att underlätta transporten av timmer från inlandet till kusten omformades älvarna genom att block och stenar som hindrade timrets väg, manuellt eller med schaktmaskiner, togs bort. Stenhällar sprängdes och sidokanaler stängdes. På vissa platser byggdes stenkistor, träkistor och riskistor för att kanalisera vattnet. Vissa slingrande sträckor rätades ut och flottningsdammar byggdes för att kunna reglera vattenflödet och därmed underlätta flottningen. Flottning av timmer upphörde på 1970-talet och ersattes av lastbils-transporter.
.

För att motverka de skadliga effekterna av flottningsepoken på vattendragen har långa sträckor i flera älvar återställts i syfte att efterlikna den naturliga miljö som fanns där innan flottledsresningarna startade. I stort innebär detta att återföra bortfört material till älvarna igen, d.v.s. block, stenar och grus som tidigare sprängdes bort eller schaktats upp längs stränderna.

Den biologiska återställningen i form av flottledsrestaurering har genom åren visat sig vara en god fiskevårdsåtgärd. Några av länets laxälvar har i stora delar restaurerats men ännu återstår mycket arbete med att återställa påverkade miljöer till mer naturlika förhållanden.

 Restaurering av vattendrag