Försurning

Försurning av länets vattendrag orsakas främst av luftutsläpp av svaveloxid och kväveoxider från sjöfart, vägtrafik, energianläggningar och industri. En liten del av dessa utsläpp kommer från lokala verksamheter medan majoriteten av utsläppskällorna är utländska. I Västerbottens kusttrakter förekommer även en naturlig källa till försurning i form av jordar bestående av gammal havsbotten och som innehåller sulfidleror (svartmocka).
.
För att motverka försurningsskador på djur och växter kalkas många försurade sjöar och vattendrag i Västerbottens län. I länet har kalkning pågått sedan början av 1980-talet. Minskad försurning tillsammans med förbättrad kalkning har inneburit att kalkningsbehovet har minskat. År 1994 spreds drygt 40 000 ton. Nu uppgår förbrukningen till knappt 10 000 ton. Alla biflöden i länets laxälvar kalkas, förutom i Vindelälven där ingen kalkning sker.